Står inför årets tuffaste veckor med skräckblandad förtjusning!!!
December är den absolut roligaste månaden på jobbet, men absolut intensivast, flest arb.tim och tuffast! Jag har de senaste 3åren fått stora bakslag i januari... Men senaste januari lovade jag mig själv att om jag fortfarande stod på benen nu i dec skulle träning och "skalmansklocka" för vattenintag och att kissa vara nr 1.

Jag packade ner partypinglan nu i nov. Hoppar över roliga julbord, tjejfester o uteliv. Att ha kul och att leva så mycket som möjligt har varit stort prio för mig. Men partypinglan får packas upp i januari om jag klarar dec bra i år. Jag behöver inte längre leva som om min sista dag är kommen.
Jag frågade neurologen häromdagen om jag kunde släppa lite på ångesten över att bli förlamad? "Ja, lite sa hon, risken är stor och kommer alltid finnas där men du har gjort otroliga framsteg. Så släpp lite på ångesten du. Rör på dig så mycket du orkar och begränsa vilandet!"
Jag trooor, hoppas att ett lugn börjar infinna sig, äntligen!? Även om lugnet vacklar idag. Att gå och vänta på att man kan bli/ska bli mer förlamad ger en fruktansvärd ångest men ger samtidigt en otrolig kämpaglöd.

Räknar upp alla framsteg som jag faktiskt gjort i år. Bara en sådan sak som att laga mat och skära den själv är ju ett enormt framsteg! Jag har faktiskt mycket, mycket bättre förutsättningar att klara dec i år. Kroppen är starkare och jag har oftast mer kontroll på händerna =))))

OMG vilken resa det här är! Efter en promis hoppas jag att tankarna är som de ska igen. Promis är toppen för knoppen =)

I år SKA jag klara det här!! Träning ÄR nr 1. Träningsbollarna ska jag använda så fort jag får chansen.
Fokus, fokus, fokus!
Tar en dag i taget med sikte på januari. Here I go! Ouieee :S ;)

Dagens tänkvärda:
"En dag i taget"