Vaknade häromdagen och kände av lite träningsvärk i armarna. Härligt! Det är inte ofta jag får känna träningsvärk. Vet inte om det är för att den "onda" smärtnivån i kroppen är lägre just nu och att det är därför jag känner av träningsvärken??
Vaknade idag igen med träningsvärk i armarna. LYCKA! Something is going on!

Hoppas jag kan få lite mer styrka i armarna. Nacken skulle bli avlastad och jag skulle klara mitt jobb bättre. Jag har ett tungt jobb, jag jobbar på Systembolaget. Vi får ett antal pall varje dag med varor. Varje låda ligger på c:a 15kg och på varje pall ryms det c:a 48 lådor. Så på enbart EN pall får man lyfta av c:a 720kg. Sen ska det ut i butiken och upp i hyllan. Många, många kilon blir det varje dag. Tur att vi är flera =) Jag har handledsskydd med skena för att klara mig bättre. Oftast bara vänstern, sällan jag behöver använda på höger nu för tiden :)

Bästa, smidigaste och bekvämaste handledsskyddet med skena, tycker jag. 199kr köpt från:   http://sjukvardsaffaren.e-butik.se/ 

Vaknade iaf med träningsvärk i armarna och hade lätta steg till cykeln :) Cyklade 1mil, lyssnade på Miss Li och beundrade soluppgången (innan stora stygga molnet kom.) 
Snabbfrukost, iväg och skjutsa grabben till praktiken och hem igen, åt lite mer och fyllde på kroppen med banan. Banan är bra, ger mycket energi och är en riktig humörhöjare. Många bananer blir det varje dag.
Sen va' det dags för promis.

Alltid skumgummibollarna i händerna!!! Viktigt att väva in så mycket träning som jag orkar. Inte vara still, då finns det risk att nervbanorna tappar bort sig. Jag vill inte förlora mer muskler! 
Blev en tur ner till sjön. 
Såg "gulliga paret" som kom o sprang. Jag va' bara tvungen att stoppa dem o tala om: - Ni är såå gulliga jämt!! De blev jätteglada =D =D
Jag har sett dem många gånger genom åren. De är väl typ minst  i 60års åldern, har väl varit ihop i alla sina dagar och ser alltid förälskade ut. Håller alltid handen om de så är på stan eller på promis. KÄRLEK ÄR FINT   

Sätter upp massa träningsmål varje månad som jag ska klara av. Runkeeper är suverän både till promisar och träningscykeln. Reggar all distans och tid. Ibland sätter jag upp delmål. Behövs ibland för att nå målen.
Idag klarade jag april månads promismål! 10 mil denna månad också :)
Hittills 40 promismil i år =D Tjoho!
Det är mycket effektivt att sätta upp mål.
Innan eftermiddagsjobbet hann jag träna med hantlarna också. 
Gick jättebra på jobbet idag också när jag hade en sån bra dag. Blir lätt att man tar i förmycket när det är stressigt. Speciellt när jag har en sån här bra dag är det extra lätt att ta i förmycket. Men då gjorde minsann den grymma Cervikal Spinal Stenosisen sig påmind. Bara att försöka ta det lugnt och fint   

När jag kom hem nu på kvällen blev det en till mil på cykeln. På kvällarna klarar jag ofta av att cykla med tyngre motstånd. På morgnarna cyklar jag på lättaste. Men det där vad som är lättast kan variera mellan cyklar. Jag provade en annan träningscykel en gång, den var superlätt. En sån borde jag haft när jag var som sämst... då klarade jag bara att cykla en minut åt gången. Usch det var en hemsk tid...

Men idag har jag min bästa dag hittills i år! Smärtan är nääästan obefintlig. Kroppen känns lätt och smidig. Nästan hela kroppen lyder. Så himla härligt.   Njutit hela dagen!

Nu låter det kanske som jag är jätteduktig jämnt och inte har några laster... Men så är det tyvärr inte! Det har varit en tuff vinter-vår och nu har jag har trillat dit igen :/ 

inväntar nästa sluta-röka-tåg. Inte nu - men sen. För det vet jag kommer. En gång var jag rökfri i 9år en annan gång 1år. Nåja jag har så mycket bekymmer så det tar jag sen! Men man saknar allt en livsbeskrivning ibland...

Nu hoppas jag att jag får "Min bästa dag hittills i år" imorgon också =D 

Dagens tänkvärda:

Hade hur många måsten som helst igår. Men solen    lockade mer. Vi packade ryggorna för utflykt =) Såklart hade jag skumgummibollarna i händerna som jag alltid har när jag promenerar. Ett jättebra sätt att träna händerna och armarna samtidigt som man promenerar. Dessutom ger träning mig smärtlindring. Startade "Runkeeper" och vi började promenera. Vi tog en omvägs promis ner till underbara Degernäs. 

Degerfors golf hade premiärspel så det var full aktivitet på banorna. Golfbanan ligger så vackert och är verkligen ett lyft för lilla Degerfors. http://www.degerforsgolf.se/

Mannen som mycket sällan är med på promis, blev imponerad av mitt promis-tempo. Känns riktigt bra just nu med mina starka ben. Höga doser Vitamin D3 i kombination med träning är grejen för mig =) Så himla skönt när stegen är automatiserade igen. Tar så mycket kraft när hjärnan måste tänka gå, gå, GÅ. Men just nu är benen jättestarka :) Blir själv imponerad varje gång jag går och känner styrkan i benen. Härligt! Men jag vill att armarna ska bli vitamin D3-starka också. Här försöker jag se stark ut. Hahaha! ;D

Vi hade tur, grillplatsen vid lilla udden vid "Dövika" var ledig =)

Strålande sol och mysiga moln.
Grillade, pratade, filosoferade, fotograferade och njöt i fulla drag av den härliga dagen. Många foton blev det.

Det är så otroligt vackert där nere i Degernäs. Tar andan ur mig varje gång. Det är som medicin för själen. Jag blir uppslukad och glömmer tid och rum. Det ger i sin tur också smärtlindring.

Området borde utnyttjas mer. Jag kom på några förbättringar för området, så om jag orkar någon dag tänker jag lämna in medborgarförslag till kommunen. Idéerna flödade =) Degernäs är så fint och har så många möjligheter. Fler Degerforsare borde lämna in medborgarförslag till Degerfors Kommun. Läs mer här:

http://www.degerfors.se/kommunpolitik/politikpaverkan/saharkandupaverka/medborgarforslag.4.5bf9b46511cb3ea5fc78000242239.h

tml

På hemvägen hoppade vi in på Degernäs Gård och tog ett par glas och pratade med en del vänner vi inte sett på länge. Himla trevligt!

"Take a moment to reflect"
Öppna spisen på Degernäs Gård http://www.degernasgard.se/

Gårdagens tänkvärda är från Djungelboken:

"Var nöjd med allt som livet ger,
Och allting som du kring dig ser,
Glöm bort bekymmer, sorger och besvär"

Äääääntligen har kissen Luna   och jag fixat in ”Ullas Amaranter – Ord ord ord” i iPhonen. Det var lite krångligt tyckte jag men nu finns skivan minsann i iPhonen. Bortskämd man är med Spotify.

23 mars 2013 hade Ullas Amaranter releasekonsert på Kungsteatern i Karlskoga. Visste inte mycket mer än att min kusin Josefine ingick i gruppen bl.a och enligt Facebook inbjudningen  skulle det bli visor, jazz och latinamerikanskt. Kanske inte min musiksmak egentligen, men jag gillar det mesta i musikväg. Och eftersom min kusin skulle vara med så blev jag mycket nyfiken. Drog med syrran Ewa på en mycket, mycket imponerande kväll. Vilken himla tur att vi gick! Dessutom fick vi träffa lite fler släktingar =)

Ullas Amaranter består av Anders Bergman, Gustaf Jarnedal, Emma Bergman, Josefine Edenvik, Gunnar Hjort http://ullasamaranter.blogspot.se

Genom konserten och skivan får man följa kvinnan Belas liv genom bl.a glansdagar, förväntningar, misslyckande, förutsättningar och mognad. Får ni chansen att se konserten… missa den inte!!!

Nu blir det promis med skönsjungande kusin Jossan   i lurarna. Behöver jag säga att jag är en stolt kusin =)

Musik är underbar smärtlindrare dessutom =)

Dagens tänkvärda har jag snott från Ullas Amaranter: ”Tjänar det något till att rota i det förflutna? Vad vinner vi på att fundera över framtiden? Å andra sidan, är det möjligt att vara fullt fokuserad på nuet?”

Ni vet hur det är att vara ute o cykla. Man ser den där stora uppförsbacken där framme. Vad gör man? Innan backen börjar så började iaf jag att cykla på som tusan med min singelväxlade cykel "Dagny" för att få så mycket gratis fart som möjligt uppför backen. 
Ungefär så börjar också mina oftast tidiga morgnar. Jag måste få fatt i den där farten redan från start, för att hålla både tempo och smärtmässigt ge kroppen en såbra start på dagen som möjligt. 
Jag rullar ur sängen, drar på mig cykelbyxorna, placerar vatten, honung, banan och kaffe strategiskt och sätter mig på min älskade motionscykel. I med hörlurarna och lyssna på musik   Musik är jätteviktigt för mig. Jag mår riktigt dåligt utan musik. Musik är ett måste. Och sen börjar jag sakta trampa. Inte tänka, inte känna efter, bara vara rak i rygg och nacke och trampa på. Bara svepas med av musiken och trampa på så gott det går. Fokus, inte tänka, inte känna efter, bara cykla. Cykeln har jag för tillfället placerat i köket och är jag uppe riktigt tidigt då har jag tur. Då får jag se soluppgången. Lika fantastiskt varje gång.

 
Imorse hade jag tur =) Efter en mer eller mindre svettig förhoppningsvis mil är kroppen varm och mer behaglig av endorfiner, kroppens naturliga smärtstillare. Stapplar sen av cykeln. Ingen vacker syn ;) Dagens första träningsdel avklarat. Och har jag klarat av den här biten så har jag större chans att klara av resten av dagens träning och jobb mm. Många undrar hur jag orkar, men det handlar varken om ork eller lust. Det handlar om hur jag ska klara mig uppför den där backen för att sen fortsätta resten av dagen. Det handlar om att hålla fart på cykeln, för slutar man trampa "ramlar" cykeln. Det handlar om livskvalité. Det gäller att komma på vad kroppen mår bra av. För 2 år sedan kunde jag hänga över en kopp kaffe i 3 timmar och  vänta på att kroppen skulle vakna... Dagarna var bara en enda lång transportsträcka i hopp om att nästa dag skulle bli bättre. Dit vill jag inte igen! Vem vill leva livet i ett mörkt, svart hål? Inte jag! Livet har så mycket att ge.

I love My bike   

Dagens tänkvärda: Är livet en transportsträcka? Vad kan jag själv göra åt det?

Nu har jag bestämt mig! Syrran frågade mig för över 2 år sedan, när jag blev sjuk om jag inte skulle börja blogga... Nu tror jag tiden är inne. Jag ska börja blogga tror jag, ska testa iaf.

Är på jakt efter sådana som jag, som har (medfödd) Cervikal Spinal Stenos, förträngning i ryggmärgskanalen i halsryggen (+ diskbråck i nacken). Fick diagnosen för lite mer än 2 år sen. Då hade jag fruktansvärda smärtor och hade förlorat en del muskler i armar och händer, kunde knappt gå vissa dagar. Tog 5 steg, vila, 5 steg, vila osv.

Skulle opererat mig i Uppsala våren 2011. Men jag vägrade. Minst sagt livrädd! De sa att jag hade max 2år, i allra, allra bästa fall 3år innan jag skulle förlora fler muskler och bli förlamad från skadenivån (nacken och neråt) OM jag inte opererade mig. Jag skulle behöva ta bort 2 kotor i nacken för att göra plats för ryggmärgen och steloperera mig. Hemska tanke! Jag har allt läst om hur de spänner fast huvudet och använder höghastighetsfräs när de opererar. Finns inte utrymme för minsta lilla felmarginal när det gäller hjärna och ryggmärg. Och ett stort mörkertal i undersökningar och register på gjorda operationer. Huu! Jag litar inte på nån. Jag sa till läkarna att jag kan träna. De svarade med sorgsen min att det kommer nog inte att hjälpa dig. Jag kan träna jättemycket! Vi är ledsna sa de, du kommer bara bli sämre och sämre... Och jag tänkte: Jag ska f-n visa vad jag kan träna! Jag är inget experiment.

Sen vägrade jag att ens prata med dem på ett år... Jag led, tränade, LED och tränade och led ännu mer. Livrädd.

Men nu har jag överbevisat dem med råge :) och de är lika glada som jag, så länge det går... Har tillbaka nästan alla funktioner, men får kämpa varje dag för att behålla nervbanor och muskler. Nu har jag klarat 2 år   En del dagar är jag mycket sämre och en del dagar mycket bättre. I det stora hela har jag blivit mycket bättre än för 2 år sedan. Man får ta en dag i taget.

Dagens tänkvärda: Gör det bästa av dagen idag!

Tjoho det var första inlägget ;)