Natten mellan den 2-3 juni var den värsta som jag kan minnas på länge. Började med ont i magen på kvällen. Gick och la mig för att försöka sova. Tillslut somnade jag.

Men vaknade kl 2 på natten med fruktansvärda krampsmärtor i magen. Kunde inte vara still samtidigt som jag knappt orkade röra mig. Påminde mig om att om jag har klarat av att föda barn så skulle jag även klara denna natt. Andas, andas! Försökte tillslut gå till toan som ligger ungefär 75m från husbilen. Gick dubbelvikt. Fick stanna flera ggr och kura ihop mig som en boll. Trodde jag skulle svimma flera ggr och ångrade att jag inte väckt mannen. Trodde jag skulle spy men kunde iaf kissa. Tog mig tillbaka till husbilen på samma sätt som jag "gick" dit. När jag väl kom in i husbilen igen rullade jag ut yogamattan på golvet. Försökte så gott jag kunde att göra lugna andningsövningar för att få igång det parasympatiska nervsystemet och en speciell yogaövning för magen och ryggraden. Kurade ihop mig i fosterställning fast på magen. Tog en filt som stöd för huvudet. Tänkte, men orkade inte be mannen om min nackkudde. Orkade inte prata. Påminde mig upprepade gånger om att om jag hade klarat av att föda barn så skulle jag även klara denna natt. Andades och andades. Klarade inte av att ens dricka pyttelite vatten då förvärrades magsmärtorna ännu mer. Tillslut somnade jag helt utmattad där på golvet i fosterställning på magen... (Jag måste alltid, alltid ligga på rygg pga nacken, med en speciell nackkudde.)

Vaknade efter 2 timmar i samma fosterställning på magen... och kunde inte röra benen!!! Försökte att inte gripas av panik. Intalade mig att det ordnar sig, det ordnar sig, snart är känseln tillbaka. Jag kunde röra armar och nacke. Gjorde massa försiktiga nackrörelser och armrörelser och djupandades. Efter en halvtimme kände jag äntligen att det började spira i benen och tillslut även i fötterna. Sakta kom känseln tillbaka i takt med att smärtan stegrade sig i benen och fötterna. Jag kunde börja röra benen lite och tillslut kunde jag resa på mig.

Var väldigt matt men oerhört tacksam att jag kunde röra ben och fötter även om det flera timmar senare kändes lite ytligt bortdomnade och gjorde ont. Var jättestel i nacken och jätteont överallt. Men huvudsaken är att jag kan röra mig igen.

Under dagen drack jag ingefära-te och åt kokt snäll mat. Försökte mjuka upp kroppen med försiktig yoga.

Hade tänkt att jag inte skulle cykla denna dag eftersom jag kände mig matt och var långsam i rörelserna. Men sen kom jag på att jag ville göra persilja-avkok som är mycket renande för kroppen. Mycket viktigt för mig att följa min intuition. Så då cyklade jag sakta till närmaste affär som ligger 3km bort och handlade persilja för att koka en reningskur på. Det gick bra att cykla även om jag kände mig väldigt matt. Jag har fått en elcykel som underlättar väldigt mycket för mig och gett mig sådan frihet och livskraft.
Senare gick vi en liten promis till stranden för att sola och bada här i Sibirien, Ängelholm. Havet var jättevarmt. Älskar husbilslivet. Så skönt att vår semester kan fortsätta!

Hoppas att det magonda håller sig borta nu så att jag kan sova som vanligt på rygg.

Dumma nacke att skrämmas så här!!! Men jag vill absolut inte operera mig. Riskerna är förstora. Livet med Cervikal Spinal Stenos med myelopathi, spondylos och diskbråck är inte så lätt. Jag är oerhört tacksam att känseln i nederdelen kroppen denna gång bara var borta i en halvtimme, som jag vet om iaf. Signaler kan stoppas, men de kan även komma tillbaka.

Jag är mycket tacksam varje dag men idag känner jag mig extra tacksam   

om än lite ledsen och omtumlad.

Dagens tänkvärda:
"Life is good"

#cervikalspinalstenos #myelopathi #spondylos #ryggmärgenikläm #nervpåverkan #nackproblem #viljestyrdanervsystemet #tillfälligtstopp #motoriskanervsystemet